snackekvart med Nikola Matisic

Engelsmännens Isolationistiska Opraktiskhet

2006-06-18T13:08:00.000-07:00

Det är inte bara tunnelbanan i London som får mej att tvivla på mänsklighetens berättigande. Visst, tunnelbanesystemet är förvisso ett av alla dessa vackra helveten på jordklotet med sina underdimensionerade råttunnlar alla dessa miljoner människor dagligen måste kravla fram genom, och visst där finns inget syre, men överfyllt av mikroskopiskt lungförödande metallflis från bromsar och räls och alla kalkade väggar skapar en akustisk mardröm där allting skriker och slamrar långt över alla kända tröskelvärden. En konversation sker medelst gallskrik. Förvisso känner inte heller många passagerare till vett och etikett utan pressar sig terminatoraktigt in i sardinvagnarna med hänsynslösa armar innan de utviljande passagerarna ens börjat klämma sig ur brottargreppet ut under avspärrande svettiga armhålor och håriga turistbukar. Men det är inte detta england jag vill påpeka utan det är följande;

Vattensystemen.
Det finns inga vattentorn utan alla hus har varsin liten dunk uppe i taknocken. Effekten är samma som om min roommate (ännu en påverin i mitt svenska vokabulär) spottade i duschröret.

I köket finns bara varmvatten i en minut, sedan blir det enbart kallt. Man skall tydligen hälla varmvatten i en dunk och sedan lägga disken däruti. Sedan skall man avskölja disken med kallt vatten.

Fortfarande finns åtskilliga platser, däribland alla handfat på Gordon Ramseys fabulösa husmanskost-restaurang Claridges, med en kran för kallt och en för varmt.(???)

Duschmunstyckena på alla duschar i hela operahuset är fasta, går ej att röra och sitter så tätt intill väggen att man måste kravla utmed väggen för att uppnå en kroppsrenande effekt. Problemet med det är att reglage-spaken för vattentemperaturen enkelt ställs om om man ens nuddar den. Förvisso finns åtskilliga balettdansörer och andra kontortionister i huset men jag tror inte det var tanken. När jag funderar lite till slår det mej att det nog inte fanns någon tanke. Det är det makabra; duschar och deras system har tillverkats och monterats helt utan minsta eftertanke! Det är bisarrt, det är upprörande.

Alla känner ju till de skandalöst illa byggda husen i england. Vi svenskar skrattar åt att vattenledningarna sitter utanpå husen. Till och med jag skrattade tills jag var tvungen att bo i ett sådant hus. Orsaken till vattenrörens placering är att man kommer åt dem bättre när de springer läck!! Ha ha, nä allvarligt talat, jag misstänker att det är för att vattenledningarna placerats där i efterhand. Husen är gamla i england. Mycket gamla. De saknar isolering och värmesystem. Allting sker isolerat och olika beroende på hur varje hus beslutat om sin lösning. På vintern är standarden så att man bara värmer husen då de inneboende är vakna. Temperaturen sänks på natten då man bör sova och höjs under den korta period man skall äta frukost. Allt enligt en elektronisk tidspassare. Det finns naturligtvis ingen luftreglerare i dessa hus utan man får öppna ett fönster.

En annan upprörande detalj är alla dessa olika kontakter och sladdar och knäppa standarder. Det finns flera olika kontakter i väggarna, jag har två, en för alla apparater och en för lampor. Varför? Ingen aning. Dom är helt olika varandra, totalt inkompatibla. Jag har en telefonoperatör och en annan som står för mitt bredband. Dom var tvungna att borra ett nytt hål i väggen ut på gatan och häfta fast en svart sladd utanpå muren för att installera bredbandet. Det fanns inget annat sätt. Vill jag byta bredbandsleverantör kommer dom hit och sätter i en ny kabel från gatan uppför muren genom väggen och in i rummet. Till slut har murgrönan inget val längre utan måste lära sig hantera svarta kablar.

I köken saknas totalt en standard. Ofta i engelska kök måste man stänga köksdörren för att komma åt soptunnan under vasken eller stänga diskmaskinen för att komma åt besticken eller andra tetrisliknande manövrar. Det är så dumt och opraktiskt att man ibland måste stanna till för att det svartnar för ögonen.

När man handlar på de stora mataffärerna finns det efter kassan på rullbandet bara en enda insamlingsplats för de varor man fått laserskannade. Därför måste alla kunder som väntar att betala också stå och se på när man packar sina varor. Det existerar ingen avskiljare så att flera kan packa samtidigt. Gör Sainsburys inga studieresor?

Egentligen tror jag att det är dåligt för mej att skriva om detta, det är nog rent av skadligt. Kanske drivs jag snarare in i strukturvansinne än att exorcera dessa användargränssnittliga demoner genom att dokumentera min irritation. Vi får se, vi använder mig som "Gris från Guinea".

Kontentan av allt detta är typiskt för England som helhet. Det finns inga enhetliga system, inget koordinationstänkande, ingen tilltro till enkelheten i förstudier. Därför har vi i London heller inga lättförståeliga gatlinjer utan bara en massa konstiga Cul-de-sac och därför villar man bort sej så lätt.

Det är läskigt med system där den lilla enkla människan helt försvinner i Kafkas beskrivna sociala maskiner. Samtidigt är det just så i mötet mellan maskin och människa där den största mänskligheten krävs av konstruktörer och hantverkare. Det är mänsklighet som driver de främsta stadsplanerare och ingenjörer. Inte kärleken till system i sig.

Så jäkla skönt när man får tecken om att man tänkt rätt

2006-06-18T12:33:00.000-07:00

Forskningen bygger alltid på antaganden eller serendipiteter, man drar de möjliga slutsatser vetenskapsmän kan komma överens om enligt den kunskap man redan har och antar en följdeffekt om ett område där vetenskaplig konsesus saknas. Sedan experimenterar man för att se om det stämmer.

Mina diskussioner om människors känsla för moral och vilja att samarbeta, känna medkänsla och verka för samhällets och sina medmänniskors bästa har alltid varit baserade på det antagandet att hjärnan hos de flesta behöver samarbeta med andra människor genom att abstrahera deras sinnesstämning och simulera den in i sin egen värdkropp för att på så sätt kunna samarbeta bättre med andra individer. Det är vad vi kan kalla "godhet" samt "social förmåga" i kombination med varandra.

Forskningen verkar instämma i detta antagande, vilket är otroligt fascinerande. (se även referens i DN) Det betyder att godhet är en form av intelligens, en typ av högre förståelse. Den yttersta godheten innebär alltså inte att överdriva andra människors lidande i sin egen kropp (internalisera den) utan att maximera effekten av samarbetet mellan människor genom underlättandet av kommunikation.

Vissa individer är så överdrivet medkännande på grund av att de saknar en barriär mellan en annan persons lidande och sin egen medkännandefunktion. Därför lider de svårt av euforiska individer eller individer som gärna lever ut sina känslor i stor utsträckning. Man bör inte vara sjukligt medkännande, kan man säga. En konst att bemästra, med andra ord.

Den moraliska inkonsekvensen

2006-06-17T18:10:00.000-07:00

Ofta uppstår en debatt i Sverige som kräver en underförstådd acceptans för mygel, fusk, lagbrytande eller helt enkelt moralisk inkonsekvens. Vissa kallar det hyckleri, jag nöjer mej med att von oben konstatera att vissa inte tänker tillräckligt bra.

Oavsett om det handlar om vardagsbrott som beivras med lagens svartvita synförmåga eller om makthavares betydligt friare och beivringslösare livsstil, så handlar det i grund och botten om att vi alla accepterar en intellektuell och moralisk inkonsekvens i alla dessa resonemang. Dels för att det kräver ett långledat abstrakt tänkande att verkligen se situationen, vilket är ointressant för en reaktionär och impulsstyrd aggressionsflock och dels för att det inte säljer att diskutera sådant. Det säljer inte röster och det säljer inte lösnummer.

Om M-ledaren Reinfeldt resonerar som att han kan slippa vara medlem i Kyrkan pga sin ateism och ändå medverka i kyrkliga sammanhang som sitt eget giftermål eller sina barns dop, tyder det inte på en själslig cynism? Han hånar kristet troende genom att utnyttja deras gudomliga symboler, enbart för att han vill använda deras fint pampiga ekande stenbyggnad. Han använder sig i dessa ceremonier av de tomma och meningslösa orden om gud, Jesus och andra spökämnen, och ljuger därigenom inför sina vänner, sina älskade och inför prästen (får jag förmoda). Om han däremot inte är Ateist utan bara är riktigt slarvig med sitt medlemsskap, då har han låtit bli att betala kyrkan åtskilliga tusentals kronor av sin inkomst, och på så sätt antytt att hans kristenhet har många hål och luckor, en moralisk labyrint av ofullkomlighet, kan man säga. Vem vill att en sådan snurrgubbe ska vara statsminister? Om han verkar så inkonsekvent om sin egen inre övertygelse, är då hans politiska ledstjärna annorlunda? Är inte det mycket närliggande själsområden? Det lutar åt att han antagligen är en mycket osofistikerad förortssvenne som gillar käka&kröka, TV och Tom Clancy.

Tävlingsidrottens fascistiska grundtanke

2006-06-09T16:02:00.000-07:00

Sverige vann VM och OS i Hockey. Fantastiskt va duktiga dom e. Dom tränar stenhårt, offrar sin ungdom och sina kroppar åt en svårbemästrad fysisk konstform som orsakar större skador på kroppen än de allra flesta kampsporter och dessutom handlar om att inte tygla sin vrede utan att släppa lös den.

Som representanter för vårt land ger hockeylandslaget vår nation en högre rankning internationellt... men på vilket sätt? Varför denna VM-hysteri?

Grunden till njutningen av idrott är uppskattningen av det överlägsna råmaterialet hos en människa gentemot andra, fascismens grundpelare och absolut inte alls det Nietzsche menade med übermensch. Precis som man svindlar vid tanken på Blåvalens storlek så hisnar man av gepardens fantastiska snabbhet eller isbjörnens styrka. Alla idrottsmän tränar lika hårt, äter lika mycket, tar lika mycket steroider. Det enda som skiljer dem åt i slutändan är de fysiska grundförutsättningarna och det är dessa vi hyllar. Det fantastiska i att en människa är bäst, bättre än de andra, tack vare sina medfödda egenskaper. Och denna individ har beslutat sig för att överträffa andra individer, att visa dem att just han eller hon faktiskt är bäst, för att verkligen gnida in detta faktum i sin omgivning. Publikens njutning blir så mycket större när denna instinkt sammanfaller med internationella tävlingar. Ett helt land får visa ett annat land vilka som har bäst gener, vilka som utan att behöva göra något ändå är bättre. Vi njuter av att motståndaren tydligt bevisats och dokumenterat med olika mätmetoder som ett sämre exemplar. Vi njuter av att få visa världen att även den bästa motståndare saknar våra fantastiska förutsättningar. Tanken att alla svenskar har något specifikt gemensamt med det vinnande idrottslaget är naturligtvis befängt, men människan är, som sagt, irrationell och befängd i sina vardagliga mentala funktioner.

Vad leder då denna triumfartade motståndarförnedring till? Vad är poängen med Champions League där egentligen bara de fyra rikaste lagen har chans att vinna? Det ser man på gatorna efter och under matcherna och supportrar emellan. Man ser det på varenda krog som visar matcher där landsmännen är smarta om dom låtsas falla i målområdet medan motståndarna är usla kannibaler när de tacklar för hårt. Denna brutala egocentrism är grunden i all sport-åskådarmentalitet och det är ovärdigt vårt moderna samhälle. Varför ska vi glädjas när Spanjorer gråter av olycka på fotbollsplanen efter en förlorad semifinal? Varför ska vi skrika av lycka när Polackerna torskar i handboll? Dom har ju kämpat precis lika mycket som våra landslagsmän/kvinnor. Jag har inget särskilt genetiskt samband med Foppa eller Pillan, antar jag, men kanske med Kostelic. Borde jag heja på henne då i Slalom? Eller Henke Larsson? Hans gener e väl knappast helt svenska. Jag har ju mer gemensamt med andra operasångare än andra svenskar! Visst? Landet som fostrade mej? Men det var inte ett helt land som fostrade mej! Det var bara några få individer. Gemenskap? Ja, det är finst med gemenskap. Men skall man skapa gemenskap enbart genom att krossa en utomstående motståndare som jag ändå inte tycker illa om? Det vill jag inte vara med om. Det är både idiotiskt och barnsligt. Och faktiskt farligt i det långa loppet. Speciellt när det finns så många som tycker att det är fint att hata sin motståndare under vissa tillfällen. När det är tävling, då tappar man plötsligt sina mänskliga värderingar och blir en grobian. Nej, det är ovärdigt och jag skäms över det cerebrala nödstoppet som många människor utför på sig själva under dessa tillfällen.

Varför vill vi att folk från vårat land skall krossa allt motstånd om det inte är för att visa att vi Svenskar är bäst genetiskt och mentalt? Det är som att idrottsmännen slåss för vårat land nu när erövringskrig är passé. Istället sker en slags kulturell krigföring där Pagrotsky (vår kulturelle Napoleon kanske han tänker) kallar fotbollsmatch för en kulturell händelse. Hmnja, då kanske en snygg avspark är ett konstverk. Vad ville skaparen av det konstverket då säga med sitt konstverk? Är inte konst något man skall reflektera över och fördjupa sig i? Något som skapar mening i vidare bemärkelse? Skall våra idrottssoldater krossa motståndet nästa gång också, den blågula skridskoarmén skövlar allt i sin framfart. Och är det inte så att det är inom idrotten som invandrare framför allt kan ta sig fram? Kämpar för sitt nya land. Varför är det lättare för invandrare just inom idrotten? Är det för att idrottsledare är så öppensinnade eller är det för att vi inte bryr oss om utövaren utan bara det faktum att det är vi som är representerade? Utövaren är bara vårt redskap för idrottslig dominans över motståndaren.

-HA HA vi hann välja vapen först! Vi valde den där snabba starka saken med mord i blick! Vi kan kalla honom Kalle! Spelar ingen roll var han e ifrån.

Vi måste vara på det klara med att internationell idrott inte är något snällt och förbrödrande. Det är en blodig kamp mellan utövare och mellan nationer, den delar upp oss i motståndare där tidigare inga fanns.

Inser man detta och kan hantera det, ja, då kan det nog vara OK med idrott. Till och med kul!

Den Förnedrande Svengelskan

2006-05-15T07:07:00.000-07:00

Hur många gånger har du känt dig tvungen att byta språk mitt i en mening för att friare kunna uttrycka dina känslor? När var du i ditt arbete tvungen att pressa fram ett engelskt ord när din egen fantasi eller kännedom om det svenska språket trutit?

Synapser utvecklas och sammanlänkas, energier i hjärnan omdirigeras, varje gång du smiter undan ditt modersmål. Dom sammanlänkas till en enkelriktad motorvägsganglie, en höghastighets-monokabel rätt tillbaka in i aphjärnan, oraffinerad och basal. Ketchup till allt. TVn på jämt. Jag tränar inte, för det är tråkigt. Google istället för minnen. Blir vi människor till slut bara en anglifierad soppa av grafiska användarsnitt istället för verkliga individer med egna språk? Ja kanske, när vi helt slutar använda vårt minne och bara googlar precis varenda tanke och dessutom bara rapar amerikanska uttryck vi fått inprogrammerade i våra tankesystem genom skärmar och hörlurar.

Det är extra genant och numera upprörande att se de högsta politiker, forskare, affärsledare, journalister och universitetsprofessorer snubbla omkring i den alltmer schatterade lingvistiska byggsatsen de själva ignorerat att läsa instruktionerna till.

När Administrationen inte Förstår Detaljerna

2006-05-14T14:15:00.000-07:00

Den svenska administrationen av våra lagar slinter ibland på ett folkligt och populistiskt sätt där de borde vara detaljkunniga, insatta och förståndiga. Bara för att det finns en oro för att folket eller massorna får intrycket av att man tar parti för en grupp betyder inte att man ändå måste genomföra ett sådant beslut som, återigen, för massorna kan ge intrycket av att man förfördelar någon.

Ett brott mot våra lagar skall beivras även om en stor folkgrupp mitt ibland oss lätt kan feltolka detta agerande. Det är vår uppgift att informera dem om den verkliga situationen i detalj istället för att räddhågset undvika komplikationer.

Men det är samtidigt mänskligt. Vi är alla rädda för konflikter och vill helst undvika att vara den som säger ifrån när idiotier går för långt. Politiker och deras jurister är också rädda människor. När samhället i övrigt är fegt och undfallande, varför förväntar vi oss något annat från våra utvalda representanter, representanter för oss?

Underbart smeknamn

2006-05-13T05:51:00.000-07:00

Ibland finns det inget bättre språk än det Svenska. Det är ju naturligtvis ytterligen lämpligt att kalla stadsjeep för "Viagrabil".

Ny björnras

2006-05-13T05:23:00.000-07:00

Jägare i Kanada har nyligen fällt en synnerligen ovanlig korsning mellan Grizzly och "Polar-bear" som vi kallar isbjörn. Denna nu återigen utdöda art borde få ett namn, vilket nordamerikanerna kämpar med i sina medier. Varianter som "Prizzly" och "Grolar-bear" lockar ju inte intellektet. På svenska blir det dock självklart; "Grisbjörn"

TV-psykosen

2006-04-17T07:45:00.000-07:00

Missförstå mej inte, jag fullkomligen älskar fantastiska TV-serier, tecknade filmer av hög klass, skandalöst kitschiga amerikanska hjältehistorier och svenska dystra dokumentärer med ensamma gamla farbröder på landet som dricker kaffe fem på morgonen till tickandet av en gammal klocka. Jag sitter och ropar högt åt nyheterna och garvar ihjäl mej åt Ulveson & Herngren eller "the Office".

Det spelar ingen roll. En av de mest intensiva perioderna i mitt liv var ändå de två veckor i min barndom då SVT var de enda kanalerna som fanns och dom strejkade. Det var en sommar. Plötsligt upplevde jag saker mer intensivt och tiden gick långsammare. Jag var inte längre så blasé vad gällde vardagliga ting. Jag vill påstå att media i form av dagstidningar, kvällstidningar, månadstidningar och TV gör oss riktigt avtrubbade. Samtidigt som vi vet så mycket mer om allt förpassas vardagsupplevelserna till en rubrik eller en notis, sådana vi sett förut och plikttroget upprörs över, men i bakhuvudet vet vi att vi inte kan uppröra oss för mycket. Det kommer igen imorgon eller nästa vecka. Och det har hänt förut.

Varför ska vi ha fler TV-kanaler i Sverige? Varför ska vi sponsra digitalTV när det inte finns något som helst behov av flera TV-kanaler. Dom vi redan har är hemska. SVT är förvisso världens bästa TV-kanal men det är ändå knark, mycket av vad som visas. Det hela är fullkomligt idiotiskt. Fler kanaler för att hålla arbetslösa, sjukskrivna och invandrare sysselsatta med något? Knappast. Dom har ju ingen reklampotential. Dom blir snarare ännu argare över sin utsatthet och sin uppenbara onödighet. Alla veckotidningar och gratisblaskor? Finns det ingen bra taktik mot överkonsumering av medier? Herregud, här sitter jag och raljerar över medier samtidigt som jag själv är en del av det. Ja, är det inte just det som är det värsta? Vi människor kan inte låta bli att engagera oss i saker som skrivs och visas. Det är mänskligt. Men det är också mänskligt att bli bedövad av allt överflöd. Jag vill inte bli bedövad. Men jag kan inte sluta kolla/läsa/skriva.

Det Fria Valet?

2006-04-16T13:24:00.000-07:00

P3 sände nyligen program om människans medvetna eller inte medvetna val, om det nyckfulla och ogenomtänkta i det mesta i livet. Det stärkte min redan fasta övertygelse om att vi inte vet varför vi gör de flesta val i livet och att dessa val sker godtyckligt och baserade mest på kroppens reaktioner till sin omgivning än eftertänksamhet baserade på tankar ur intet. Detta gäller både små enkla personliga val som stora världsomspännande politiska och militära aktioner. Finns verkligen något "fritt val"?.

Vietnamkriget startade enligt Macnamaras egna uppgifter i "Fog Of War" pga ett missförstånd.

Samma regler styr naturligtvis världsekonomin och det dagliga personliga livet för alla människor. Vi vet helt enkelt ofta inte varför vi gör något förrän det redan är gjort. Nobelpristagare i Ekonomi kan bara drömma om att förutsäga framtiden genom sina matematiska princpier och Aasimovs lära om förutsägbarhet genom "Psykohistoria" är än så länge bara en dröm.

Poängen är att många människor lever sina liv i ett försök att helt undvika problematiska val. Människan undviker helst att välja då ett val ofta är fyllt av ambivalens och problematik. Tänk om vi väljer bort den bättre möjligheten fast den ser sämre ut just vid val-tillfället?

Vi glömmer eller förstår inte att det viktigaste är att just försöka göra riktiga val i livet, att visa oss själva att vi faktiskt kan ta konsekvenserna av vårt eget handlande och styra livets utveckling. Ofta är valen svårtydda, efterföljderna oförutsägbara eller problematiska. Men är det inte värre att undvika att göra val? Att bara låta saker ske? Att låta tiden gå trots att man känner redan efter två sekunder vad man egentligen vill göra?

Och när man i de flesta fall saknar fritt val, är det inte själva upplevelsen av livet som är poängen, oavsett om alla val redan är förutbestämda?

Den Oförnuftiga Utbildningen

2006-04-16T05:55:00.000-07:00

Det har existerat ett ideologiskt vakuum de senaste decennierna inom Svenskt utbildningsväsen, där en valhänt liberalism utan egentlig eftertanke låtit alla moraliska grundparametrar glida undan och istället tillåtit ett "laissez-faire" åt vissa typer av utbildningsinstitutioner som egentligen är djupt odemokratiska.

Att tillåta religiös indoktrinering i form av Kristendom eller Islam eller liknande former av religiöst tänkande under ett barns liv är rent paradigmmässigt detsamma som att tillåta "Kommunistskolor" eller "Anarkistskolor". Att utbilda små barn att tro på Jesu Uppståndelse är som att få barn att tro på Tomten, men utan att avslöja sanningen någonsin därefter. Sanningen, vilken är att det faktiskt saknas minsta bevis, tecken eller resonemang kring de religiösa ideologierna. Sanningen också att religiösa rörelser genom historien skapat enormt destruktiva konflikter mellan människor. Religion är per definition inte god, däremot är den irrationell.

Det farligaste, som också korrekt påpekats i många Humanistiska tidsskrifter, debattartiklar och nu senast av Mette Fjelkner, är den värderelativism som under falska förespeglingar likställer vitt skilda synsätt. Det går aldrig att jämföra Evolutionsläran med Skapelseberättelsen. Det är närmast sorgligt, men mänskligt, att en domstol i USA varit tvungen att förklara detta. Skall man tro på Skapelseberättelsen som fakta måste man förneka all vetenskaplig kommunikation per definition. Evolutionsläran är en form av medmänsklig kommunikation om logiskt tänkande, inhämtade upptäckter och ett rationell katalogiserande av vår empiriskt uppfattade tillvaro.

En religionsutbildning som tvingar (för det är ju effekten av att gå på en religiöst ledd skola) barn att acceptera religionen som högre än vetenskapen (dvs den mellanmänskliga kommunikationen som bygger på att undersöka verkligheten - tillsammans) skapar en mer uppdelad värld.

Politiskt Korrekt Feminismutmattning

2006-04-14T07:29:00.000-07:00

Det är fascinerande att bevittna modevågor av olika slag i medier, i synnerhet de medier som smaklöst och vulgo-öppet stoltserar med reklamförsäljning som sin enda egentliga affärssidé. Jag syftar på Expressen, TV3 å 4 samt veckotidningarna och liknande medier. Det finns tidningar som går motsatt väg och jag vill påstå att även om jag kan skaka sorgset på huvudet åt den märkliga eller dåliga åsikten, måste jag respektera ambitionen.

Karin Eder-Ekman påtalar en del, en mycket tydlig och skändlig sådan av vår kära medias kretslopp. Det sunkiga är att det framgår så tydligt att de stackars skribenterna hungrar efter allt som de svagaste popstjärnedrömmare gör. Att vara allt det som publiken vill att man är. Den bästa av försäljare, den yttersta av spåkvinnor.

Personligen anser jag att feminism inte kan vara någon ideologi utan bara är en påminnelse om att människor vänjer sig vid förtryck för att överleva, och att man konstant måste påminna sig om sakernas verkliga tillstånd. Bara för att man inte aktivt förtrycker kvinnor betyder det inte att man är fri från skuld. Det tysta tillåtandet är vägen till många katastrofer.

Världens Bästa Film

2006-04-08T07:33:00.000-07:00

Det skrivs mycket om Casablanca i dagarna.

Själv vill jag framhärda med min egen favorit, långt överträffande filmen med min stilikon Bogart och den strålande Bergman.

"Les Enfants du Paradis";

Filmen talar om en värld som är påverkad av sina omständigheter under filmandet, den talar också om en värld av uttryck som långt överskrider filmparadigmets fysiska gränser. Som åskådare bevittnar man en så rik och skiftande dimension att man tydlig ser den spilla över och påverka en själv. Jag påverkas av den fortfarande.

Otto Sjöberg och Expressens Hagamannen

2006-04-07T19:40:00.000-07:00

Otto Sjöberg beklagar sig i DN över att pappersslöseriet kallat Expressen som han organiserar får mer uppmärksamhet för sin moraliskt felaktiga publicering av den misstänkte Hagamannens identitet än den misstänkte Hagamannen själv.

Jag vill bara påpeka; Otto, det största moraliska felet är att över huvud taget söka ett sådant jobb som du innehar. Expressen är ingen etiskt baserad nyhetsförmedlare utan en amoralisk reklamförmedlare. Det finns ingen annan acceptabel definition. Ditt arbete innebär att sakna medkänsla, välvilja och takt.

Oroväckande ytlighet hos Lena Hallengren

2006-04-06T13:51:00.000-07:00

En annan intressant artikel i Humanisten nr 1 - 2006 behandlar regeringens attityd till trossamfund och ideologiska föreningar.

I en kort intervju med Humanisternas ordförande Christer Sturmark uppvisar Lena Hallengren en total vilsenhet inför begrepp som religiositet, ideologi, trossamfund och filosofi.

Ett typiskt exempel är frågan om vilka trossamfund som har rätt till statligt stöd. Christer Sturmark påtalar det märkliga i att enbart samfund som av regeringen anses vara religiösa får statligt stöd. Ickereligiösa får det inte. Lena Hallengren har en cut/paste förmåga att uttala sig i mall-språk: "Samhället ser en nytta med det arbete trossamfunden bedriver, i form av gudstjänst, själavård och omsorg" Den meningen återkommer ett flertal gånger (7-8 ggr) i svagt modifierad form under intervjun.

En intressant detalj är att Buddisternas förbund upprätthåller stöd i egenskapen av religion, trots att Buddismen snarare är en livsfilosofi; Dom tror inte på någon gud och utför inga gudstjänster. Däremot har Buddismen en mycket rationell och logisk tankelära som faktiskt på många sätt påminner om västerlandets upplysningsideal i sin förlängning.

Lena Hallengren vill inte höra på sådana funderingar och kontrar med att Buddismen visst är en religion även om den inte är som våran Lutheranska religion.

Christer Sturmark försöker få ett mer tydligt svar på regeringens grundtanke i frågan och påpekar att en Socialdemokrat på partikongress 2005 försökte få Religiösa och ickereligiösa livsåskådningar likställda. Det avslogs med motiveringen: "Sekulära livssynsorganisationer tar avstånd från trossamfundens grund. Därför kan ekonomiskt stöd eller juridiska rättigheter till sekulära livssynsorganisationer aldrig jämställas med stöden till trossamfunden." Alltså måste det vara så att kravet på att få stöd är att man tror på övernaturliga väsen.

Lena Hallengren upprepar som svar sitt mantra om vikten av själavård, omsorg och samhällsnytta. Och avslutar med att Buddisterna självklart ska få stöd eftersom det är en av de stora världsreligionerna (!!!).

Är det inte märkligt att vi i en sekulär stat som Sverige har politiska ledare som över huvud taget inte har någon förståelse eller insikt i en komplett ateistisk livsåskådning? Som faktiskt Buddismen är. Lena Hallengren visar varken intresse eller förmåga att sätta sig in i frågan och lämnar dörren vidöppen för Tomtereligioner och Frikyrkliga Krigshetsare i värsta fall. Faktum är attLena Hallgren tycker att "det finns skitroliga trossamfund som tror på tomtar, till exempel...". Jag skulle inte vilja ha Lena Hallngren i regeringen om vi fick en Jerry Falwell i Sverige.

En Absolut Moral utanför Människan?

2006-04-06T13:28:00.000-07:00

I senaste numret av tidskriften Humanisten talar Torbjörn Tännsjö om att det finns en "moralisk objektiv sanning" som avgör om något är moraliskt rätt eller fel. Det är ett förvånande ytligt resonemang av en annars så intressant och pragmatisk tänkare. Det finns naturligtvis ingen "moralisk objektiv sanning" och det enda man kan hoppas på är att komma överens om ens det.

Torbjörn Tännsjö visar på exemplet med en grupp huliganer i New York som bränner upp en levande katt. TT frågar sig vad du tänker när du ser denna katt brinna och varför du tänker detta. TT antar att åskådaren automatiskt förstår att det är "fel" att bränna katten eftersom man ser att katten plågas. TT resonerar vidare att moralen existerar oavsett om handlingen sker eller ej, dvs att människan kan tillgodogöra sig moraliska sanningar oavsett om de bevittnar en moraliskt felaktig handling eller ej.

Jag vill problematisera frågan;

En Huligan utan tidigare erfarenhet av kattbränning börjar bränna en katt. Katten tar eld och börjar skrika, kasta sig runt, fräser och darrar, gör fruktansvärda oljud. Efter ett tag segnar den ned, som en kolbit, ihjälbrunnen. Med erfarenhet av olika inlärda och medfödda egenskaper kan de flesta människor förstå att detta var en fruktansvärt plågsam död för katten. Människan har oftast en medfödd förmåga till empati med andra varelser och kan med sin överlägsna intelligens också simulera känslorna hos andra varelser, genom att tyda deras olika signaler till omvärlden. Katten skrek, fräste, rullade runt, ryckte och hoppade. Alla dessa signaler, utom det att den brann och luktade stekt kött, borde ha förklarat för huliganen att han/hon orsakat katten enorma smärtor. Är man dessutom inte religiös förstår man att katten nu upphört att leva och att detta var enda chansen för katten att uppleva livet. Det är därigenom en enorm handling av Huliganen, att avsluta ett liv på det sättet.

Saknar Huliganen förmågan till medkänsla, vilket psykopater gör, samt skadade individer som uplevt tortyr, krig eller grymma uppväxtförhållanden, kommer enbart de yttre mdelen förklara kattens lidande för Huliganen. Men medkänslan kommer inte försöka återskapa kattens känslor inom Huliganens sinne. Äger man däremot medkänsla skapar detta en fruktansvärd upplevelse även för Huliganen, som djupt ångrar sin handling och får plågorna lagrade inom sig, kanske i Amygdala eller liknande områden som bearbetar och lagrar de autonoma kroppsreaktionerna för framtiden.

Medkänslan är en viktig funktion för människan och är en av de största mänskliga förmågor vi har. Den inspirerar oss till samhällsbygge och konstnärliga handlingar. Det är vad vi kan kalla för "godhet". Ju intelligentare man hanterar sin medkänsla, desto godare är man, skulle man kanske kunna säga, beroende på hur intelligent bedömaren är.

Men medkänslan är beroende av yttre intryck.

Om katten hade fortsatt att ligga och surra och slicka sina tassar förnöjt medan den brann hade sinnesintrycken inte skapat lika stor ångest hos en människa med stark förmåga till medkänsla.

Flyttskatten

2006-03-19T03:01:00.000-08:00

Om man säljer sin bostad och flyttar till en annan inom Sverige får man skatteupskov, köper man däremot en bostad i ett annat EU-land, måste man skatta på de pengar man egentligen behöver för att köpa den nya bostaden utomlands. Så generösa EU-regler har Sverige, och Per Nuder vill inte ändra dem. Jag är mycket tacksam för att EU nu hotar att stämma Sverige, snarare; om två månader måste ett förslag om regeländringar vara i rullorna, annars blir stämningen ett faktum.

För min del är det inte en dag för sent. Synd bara att den Socialdemokratiska regelmaskinen inte kan vara mer enhetlig och konsekvent.

Respekt eller inte?

2006-03-15T15:26:00.000-08:00

När nu Slobban åker hem för att visas upp på Lit de Parade, bör man fundera över ställningstaganden där ceremoniell sentimentalitet tagit över de faktiska grundförutsättningarna för vilken situation vi nu har i frågan om Balkankriget; Skall man respektera människor som vill hedra denne man? Åtskilliga Serber kommer naturligtvis flockas till kistan i Belgrad. Kan man ignorera detta? Är deras förnekelse av Balkankrigets grymheter en förnekelse av Srebrenica och liknande händelser eller är det en acceptans av detsamma och ett förakt mot andra folkslag? Varför är det farligt att ta ställning om man informerat sig eller anser sig informerad?

När frågan är omtvistad, liksom i många andra fall inom många andra områden, skall man då agera undfallande och accepterande när det plötsligt handlar om sentimentala värden och djupa uttryck av känslosamhet? Självfallet vill många individer som med övertygelse ser Balkankriget som en försvarsoperation hylla den avlidne ledaren som dessutom, i deras ögon, förnedrats och kanske mördats i Haag. Samtidigt måste det finnas en etablerad historisk grund som våra samhällen lever efter, oavsett om det är officiellt eller ej. Har vi då inte en skyldighet att påpeka situationen, då vi anser oss förespråka en större klarsyn och ett mer omfattande perspektiv?

I samma situation befinner sig frågan om Intelligent Design kontra Evolutionsläran. Eller varför inte Putins Tsaristiska grepp om medier och hans lands handel med fossila bränslen med väst. Man kan också diskutera Fransmännens attityd till sina före detta kolonier eller Svenskarnas allmänna rasism och synnerliga antisemitism.

När är det känslosamma för starkt för att konfronteras av rationell konsekvens?

Naturen slår tillbaka - Mardrömmen

2006-02-27T19:11:00.000-08:00

Om nu atmosfären hettas upp värre än vad som tidigare förutspåtts kommer naturligtvis grönlandsisen och Antarktis att smälta bort fort. Vad sker då med all panikslagen befolkning som måste fly från översvämningar och stormar? Självklart kommer de att fly till de områden som fortfarande tillåter bebyggelse och jordbruk, med orörda naturresurser. Var finns dessa? Bland annat i Skandinavien! Tänker regeringen på detta när de avskaffar totalförsvaret?

Sverige i Världen

2006-02-27T18:59:00.000-08:00

Fler och fler journalister fångar upp ansvarstanken om att vi som priviligierat land måste visa en outsinlig solidaritet med våra medmänniskor som tvingas utstå det enda helvetet. Även när vi kan hamna i kläm mellan stormakter, diktatorer, fundamentalism och affärsintressen. Vi har glömt det, verkar det som, eller så är dagens generation av politiker och medborgare en ovanligt feg årgång.

Carl Hamilton krönikerar om det. Helle Klein påpekar även detsamma.
Inte har heller det blåa laget sedan Bengt Westerbergs dagar haft någon moralisk förebild i internationella frågor. Snarare vill man skämmas och glömma.

Reinfeldt-förtal

2006-02-26T05:26:00.000-08:00

Sossarnas Debacle bevisar väl egentligen bara en sak och det är att Sossarna hatar moderaterna lika mycket som Moderaterna hatar sossar. Det är bara det att Moderaterna alltid gjort det öppet.

Dumma Människor skapar Dumma Situationer

2006-02-04T18:02:00.000-08:00

Jyllands-Posten satte inte igång någonting som inte redan var igång. Danmark är inget paradis för främlingar. Precis som alla liknande kriser eller konflikter kan man försöka att melodramatiskt peka på en utlösande detalj som satt igång ett dramatiskt händelseförlopp, i själva verket väntade militanta muslimer på att något skulle hända för att få utlopp för sin frustration och vrede. Naturligtvis är det totalt ologiskt, ineffektivt och förvärrar bara situationen att ambassader sticks i brand, dödshot utfärdas och företag bojkottas. Det börjar likna ett skämt. Jag undrar faktiskt varför komiker inte börjat använda självmordsbombare mer. Å andra sidan är Svensk humor ganska oförarglig, i England har redan pedofilbarriären brutits med en fantastiskt effektiv och hysteriskt rolig "pedofilreportage-drift". Nå, tillbaka till ämnet; Terrorister förbättrar inte sin egen situation ett uns, däremot drar de ned resten av omgivningen till deras egen hemska nivå av lidande och missförstånd. Vi har inte råd att tro att vi inte är likadana själva, samma sak som händer/hände i Darfur, Kongo, Rwanda, Balkan och andra platser, kan också hända här. Bara vi tillåter vår idévärld gå tillräckligt långt. I Danmark odlas uppdelningen av människor precis som i den politiska dialogen som strömmar från vita huset i Washington. Samma sak får vi höra från Mahmoud Ahmadinejad och från de hårdnackade Israeliska bosättarna.

Varför påstår jag allt detta? Jo, anledningen till att alla dessa katastrofer äger rum är helt enkelt att det ligger i människans natur. Se även denna länk. Vi täcks ett tunt lager av civiliserad fernissa som lätt skavs av under enkla påfrestningar. När vårt liv förlorar sin riktning eller när den bild vi fostrats med störs alltför mycket, då behövs inte mycket av politisk demagogi eller religiös programmering för att människan tillåts ryckas med i hat och främlingstänkande. Alla de fruktansvärda situationer som sker i vår värld, det är människans handlingar, vi är sådana. Vi har möjligheten att förhindra det men den fruktansvärda destruktiviteten finns alltid där. I synnerhet om vi anser att den inte finns. Den stund vi pekar på någon annan och avsäger oss vårt eget ansvar för situationen, då är faran stor. Den som inte agerar avsäger sig också möjligheten att förbättra situationen. Denna lojhet inför annalkande aggression ligger också i människans natur. Det är två olika överlevnadsmekanismer. I Irak såg man inte någon tydlig motståndsrörelse eftersom satsapparaten så effektivt utrotade denna, precis som Ryssland fortfarande inte ordentligt gjort upp med sin mest tragiska historia av Kommunistiskt slakthus. Putin ser till att än idag hålla sitt folk under skräck för repressalier, precis som under Tsartiden.

Många människor saknar förmågan att se bortom sin egen religion eller ideologi. Evangelister ur det amerikanska bibelbältet tvekar inte i sin fundamentalism med att glädjas åt det kommande Armageddon och människor utan tillhörighet i någon grupp alls skapar sin egen religion, "konspirationismen". Eftersom världen är full av verkliga konspirationer och kriminella gangstrar inom alla organisationer, och som jag påpekade människan har kapacitet till enorm destruktivitet, är det ungefär som att be en alkoholist att bara dricka mindre eller en överviktig att ta mindre portioner. En tragisk man som representerar alla dessa ensamma, bittra och känslomässigt pinade människor är Henry Makow. En arg, ensam man som har väldigt svårt att få ihop det med en kvinna. Utav detta har han skapat närmast en religion. Det är enligt honom själv inte hans fel att han är ensam och sexuellt frustrerad utan beskyller den kommunistiska judiskt bankir-lesbiska feminismen som förstört det naturliga och enda rätta sättet att vara, nämligen man och kvinna med rätt rollfördelning i hemmet och samvaron. Det intressanta är att han anklagar framför allt Judiska bankirer för all världens elände, när det största stödet för Israel-Palestina-konflikten står att finna hos de Evangelistiskt Kristna i världen, en rörelse som Mr Makow i princip tillhör själv, även om han själv påstår att han inte tillhör nånting. Dock har hans skapat en vansinnigt forum där arga bittra misstänksamma män samlas för att vara arga tillsammans på nätet. Det sorgliga är att denna aktivitet är precis som porr, det finns en outsläcklig törst efter upprörande artiklar som tillåter ilskan att fortsätta och växa. Därför är internet så fullt av dessa texter. Det finns en ego-nerv i oss alla som vill bli förskräckt, som genialiskt vill inse den brutala sanningen bakom den fruktansvärda livslögnen alla andra lever, precis som om ingen alls tänkt så förut. Det spelar ingen roll hur dumma texterna än är, dom sprids som genialiska trojaner och nätmaskar.

Det är fantastiskt hur vi alla skapar vår egen föreställningsvärld så totalt främmande från andras trots att vi är så lika.

Våldsamt motstånd

2006-02-02T17:35:00.000-08:00

Nu har mina "landlordar" beslutat sig för att sätta hårt mot hårt! En stroboskopmanick placerad över trädgården kontrollerad av en radarkänslig pipmekanism som skall skrämma Mickel på flykten så fort di (di, ty dom är Legion) dristar sig till en nokturnal spatsertur över dessa våra välansade tuvor. Därmed har nu nattens spöklika skrianden förbytts till en diskoglittrande pip-show medan Räv-dansen fortgår utanför.

Som tur är har de två stolta landlordarna i en vass andrahandsmanöver anlitat en Råsälle, en stadsskytt. Jag har inte förstått hur han (jag antar det är en han) skall hinna hit innan Mickel hinner slinka iväg. Kanske är det tänkt att Mickel ska förblindas av stroboskopet och på så sätt i panik springa rätt in i trädgårdstomten, slå sig förvirrad och ligga med blottad buk när kavalleriet anländer. Eller så har dom byggt ett lurpass ute på markerna.

Behovet av meningsfulla ritualer och dess förkunnare

2006-02-02T16:22:00.000-08:00

I och med samhällets nedmonterande av religionen som en enhetlig stöttepelare i livets alla skeden och också rollen som omtolkare av många tillfällen av komplicerade livssituationer, vilket också innebär att enkla moraliska riktlinjer försvinner, måste människor finna andra vägar att förlösa sin livsförvirring. Samtidigt med religionens bleknande är människan alltjämt en religiös varelse, i behov av sakrament och betydelsetyngda ceremonier. I denna "tomma" värld tvingas vi finna nya eller öppna oss för historielösa mysterier, inte längre förankrade i historiska riter utan i övermänskliga. Ett program på channel 4 visade i veckan en engelsk vetenskapsman (kvinnlig) som reste runt och undersökte påståenden om verkliga Helare (Channel-Spiritual Healing).

Utan att finna något som tydde på att det verkligen var äkta helande krafter dessa människor hanterade lyckades dessa människor få patienter att uppleva stora förbättringar i sitt sjukdomstillstånd (vi har alla hört om placebo-effekten). En vanlig reaktion är den att "oavsett hur det funkar så är det viktiga att folk blir bättre". En normal men totalt ovetenskaplig, ointellektuell och oärlig inställning. Det öppnar möjligheten för kvacksalvare att lura i människor precis vad som helst. Vilket också vetenskapsjournalisten ansåg varpå hon utförde ett enastående undersökningsarbete, besökte forskarcentran i USA (chockerande bluff-forskning till kostnader av miljontals dollar), intervjuade åtskilliga läkare i Storbritannien med positiva erfarenheter av "helare" och häpnade (liksom jag) över deras totala ointresse att vara intresserad av att förklara vad helarna egentligen gör eller vad det beror på, samt den skriande reflektionen från läkarna själva att "Helaren" framför allt talar och lyssnar till patienten medan läkaren knappar på datorn och skriver ut recept. En rörande kommentar av läkaren ifråga som inte verkade inse allvaret i hans egna ord var hur "jag som satte ut för att genom den hippokratiska eden vara en helare har nu mitt uppe i karriären reducerats till en kontorist framför dataskärmen som först efter tio minuters konversation lägger ögonen på min patient".

Läkare i USA utförde experiment på reumatiker som led svårt av ledsmärta i knän. Hälften opererades på riktigt enligt standardproceduren och hälften fördes in i operationsrummet och all konversation och skådespel utfördes inför patienten som om operationen ägde rum men patienten opererades aldrig på. Patienten TRODDE bara det.

Resultatet förbluffade alla; oavsett om patienterna opererades eller ej blev båda grupperna lika fria från ledsmärta! Permanent.

Till slut mötte journalisten ett engelskt forskarlag som genomförde en intressant studie med en tillerkänd helare samt en skådespelare som lärde sig helarens rörelser och arbetssätt. Testgruppen bestod av kroniskt lidande astmapatienter.

Resultatet mellan gruppen som fick behandling av den äkta helaren, skådespelaren och den grupp som inte fick någon behandling var dramatisk. Gruppen som fick behandling av Skådespelaren blev med en liten marginal BÄTTRE än den som fick behandling av Helaren, medan den obehandlade gruppen varken förbättrades eller försämrades jämfört med den genomsnittliga sjukdomsutvecklingen för denna typ av patienter. Dock skedde en tydlig förbättring i sjukdomstillståndet hos båda de behandlade grupperna jämfört med den obehandlade.

Liknande resultat har setts i behandlingen av parkinsonpatienter, med den positiva bieffekten att just den effektiva substansen i hjärnan kunnat detaljstuderas. Dopamin.

Slutsatsen blir alltså att hjärnan i samband med en symbolisk och socialt tyngd ritual med stark förankring i patientens idévärld av egen kraft producerar dopamin vilket reducerar smärtnivåer och ökar kroppens immunförsvar och läkförmåga.

Samtidigt som vi förstår detta om kroppen nedmonterar vi ceremonier, ritualer och institutioner som bevarar dessa ritualer, och då tänker jag inte på kyrkor så mycket som alla möjliga institutioner som ersätts av E-kommunikation, snabblanketter och talrobotar. En läkare som borde ägna sej åt att se och höra sin patient reduceras till en ordinationsstation, en receptcentral med 5 min tillgodo innan nästa patient. Läkaren kan representera många delar av vårt moderna samhälle.

När vår rationalitet, kunskap och intelligens förhindrar oss att tro på helare, homeopater, kiropraktorer, magneter, pyramider och kristaller, samt gudar, då behövs den mänskliga faktorn, den omvårdande medmänniskan som ser vårt lidande. Inte ett papper som bekräftar vårt sjukdomstillstånd utan en människa som kan berätta om vägen ur smärtan eller hopplösheten.

Risksamhället

2006-01-25T05:52:00.000-08:00

Inom en tidsaxel vilande på en exponentiellt utvecklande upplysningslinje uppstår så småningom en förändring från det informationssamhälle vi lever i till ett risksamhälle. Den kollektiva uppfattningen om vår tillvaro med dess förtjänster av industrisamhällets goda och livsförbättrande effekter uppnår en maximal effekt varefter riskerna växer sig större än förtjänsterna. Denna barriär har länge sedan passerats. I och med informationssamhället har den kollektiva uppfattningen om detta hunnit ifatt oss nu, nu eller inom en snar framtid. Risksamhället.

Om detta och mycket annat skriver Ulrich Beck och Elisabeth Beck-Gernsheim

Det är just inom viljan att kommunicera mellan människor, att utbyta samförstånd, som den största meningen kan finnas. I synnerhet då man är oense. Att kommunicera och uppleva medkänsla. Även med de främsta meningsmotståndare. Det är där både postmodernismen och religionen felar och utestänger, river ned samhällsbygget och den mänskliga utvecklingen mellan individer och folk.

Läs vidare - Litterär kritik och essäistik

Det bisarra filmstödet

2006-01-25T01:34:00.000-08:00

Jag rekommenderar att du letar upp och ser filmen "Nå't i kikaren" (originaltitel på bio var: "Mongolpiparen") av Manusförfattare Hans Iveberg och regissör Alexander Moberg. Förbered dej på framförallt en upplevelse i verklig skräck och förvirring. Den filmen inhämtade 4 miljoner kronor i förhandsstöd från den svenska långfilmskonsulten. Intressant. När det totala stödet för all långfilmproduktion i Sverige uppgår till 95 miljoner kronor kan man undra vilka kriterier som gäller för att beviljas detta stöd.

Hur kunde "Tre Solar" över huvud taget låta som en rimlig idé? Eller var det ett experiment i galenskap? Dessutom har reglerna konstruerats så att de mest publikt framgångsrika också erhåller "efterhandsstöd". Hur skulle detta unika regelsystem kunna överföras till andra kulturella områden utan att förespråkarna skamset tvingas erkänna sin missriktade girighet? Missriktad - i och med områdets inbyggt osäkra förtjänstfaktor. Det är inte många Svenska storsäljande någonting över huvud taget som jag vill ge ytterligare stöd efter att de redan kammat hem miljontals kronor, precis som jag inte vill vare sej före, efter eller mellanhandsstödja en svensk Tom Clancy eller Dan Brown, skräpläsningens yttersta barriär innan den mentala händelsehorisonten. Det borde helt enkelt finnas ett förströelsehantverksinstitut. Människor som sysslar med förströelsehantverk kan däri söka stöd för sitt hantverk. Man kan få pengar för att skapa ett nytt Yatzy eller en ny TV-serie i tusen delar om tre snygga gymnasieungdomar från Malmö som egentligen är uråldriga vampyrer, fast goda, och enbart dricker Lingonjos och har fiender som är vildsvin som kutar omkring i skogarna (Lykantroper, naturligtvis) och håller vakt. Eller varför inte en rafflande actionrulle om Karl XII med nån av grabbarna Skarsgård som Kalle?

Naturligtvis måste efterhandsstödet tas bort omedelbart (det ligger på sammanlagt 63 miljoner kronor och utgår automatiskt till de filmer med mest biljettintäkter) och likt Danmark omfördelas bland de filmskapare med utmanande och originella idéer. Över huvud taget verkar det Danska filmtänkandet eftersträvansvärt.

Jag ser fram emot Jens Assurs utveckling. SVT trippelvisar även ett reportage om honom i början av februari. SVT2 K special 3e feb 20:00 (alt. SVT1 5/2 samt SVT2 9/2)

Johan Wahlström får förklara sej i DN

2006-01-23T13:11:00.001-08:00

En intressant debatt har blossat upp på DNs kulturdebattsidor angående Johan Wahlströms artikel i ordfront; "Israels regim styr svenska medier". Debatten som, censurerad, kan växa elakartat. Bra att den istället publiceras i sin helhet. I synnerhet som det finns många utgångspunkter i detta ämne. Märkligt att det alltid är enstaka journalister som svarar för de besvärligaste utrikespolitiska iakttagelserna och kommentarerna. Vad gör UDs ledning förutom att utlämna folk till CIA, glömma telefonsamtal eller gå på Barnopera? Nej, cyniska skämt åsido.. den svenska modellen är tydligen att ligga under radarn och spara på krutet. Visserligen kan man anklaga även DN för en tydlig ängslig lamhet i frågor som Vanunu eller inledningen till Irakkriget, men de trendkänsliga ledarskribenterna har en förmåga att acceptera faktum när den till slut stirrar dem i ansiktet och andas imma på deras läsglasögon. Det är väldigt svenskt, om något kan vara det. Man får aldrig tro att man vet bättre än andra, tydligen. Även när man gör det.

Transportsystem i London

2006-01-23T03:54:00.000-08:00

Det formodligen mest avhumaniserande och degraderande man kan gora i London ar att aka tunnelbana. De kontinuerliga forseningarna, de hoga priserna, det fruktansvarda ovasendet som sakerligen ar skadligt for horseln, den paniska klaustrofobin i de alltfor underdimensionerade tunnlarna utan flyktvag, folkmangden, de svettiga stinkande manniskor som med andan i halsen river sej genom alla andra sill-sammanpressade resenarer for att hinna ut innan vantande passagerare pa perrongen pressar sig in. Det skulle lika garna kunna finnas en liten amfiteater placerad innan utgangen varpa man infor publik far arslet undersokt av en tunnelbanefunktionar i deras lysande gula arbetsklader.

Det varsta ar att det inte finns nagot alternativ.

Onödiga religioner

2006-01-22T15:00:00.000-08:00

Om det är något jag irriterar mej på är det människor som lever i en fantasivärld som påminner om rollspel eller extremt artificiella sociala konstruktioner, som 1890-talets england, exempelvis. Eller, för den delen, fundamentalistiska samfund idag. Pelle Poluha och hans sajt "basun" är en representant för denna hemska värld där alla värderingar är artificiella och baserade på ett skrämseltänkande långt från allt som naturligt är. Den religiösa fundamentalismen som många individer lockas av med enkla svar och enkla regler är tilltalande för många människor som behöver regler för att klara sej.

De innehåller alla de klassiska missuppfattningarna som saknar korrespondens med allt vad logiskt och rationellt tänkande heter (vilket i och för sej är ett verk av satan om man ska lyssna till dessa dumma människor). Homosexualitet är "onaturligt" och därför syndigt eftersom det inte leder till fortplantning (till skillnad från oralsex då? Eller onani? Eller alla vetenskapens läkemedel? Eller fordon? etc etc) eller att George W Bush är inte så dålig som han beskrivs som i media (han beordrade ett krig med hundratusentals döda civila som offer, ljög om Saddams massförstörelsevapen, förespråkar tortyr som giltig förhörsteknik).

Men de attacker mot sekulära humanister som jag har svårast för handlar om avsaknaden av ödmjukhet inför all religions totala avsaknad av resonlighet. Eftersom Pelle Poluha och liknande religionsentusiaster utan erfarenhet eller kunskap i de mest grundläggande orsakssamband eller kausalsystem.

Det finns inget som tyder på att det "måste" finnas någonting som orskar vår existens i den beteckningen att en egensinnig vilja är inblandad. På samma sätt som kristna hävdar att en gud är inblandad i vår existens, kan jag med exakt samma berättigande hävda att en burk majonnäs har skapat vår tillvaro. Om jag hävdar min övertygade tro på den 40%-iga majonnäsburken kan ingen hävda motsatsen, av samma orsak som gudstroende hävdar sin heliga tro. Jag kan dribbla etymologiskt med ord som "lita", "tro", "veta" eller till och med "känna". Det är enbart en fråga om kommunikationsvilja. Vill jag bevara mitt inre för mej själv och inte försöka finna den djupaste gemensamma nämnaren med min medmänniska uttrycker jag en religionstillhörighet och förklarar alltså min oförmåga att kunna uttrycka mej mer specifikt.

Samtidigt använder sig alla individer i världen av förutfattade meningar. Jag har aldrig varit på sydpolen, inte ens i närheten. Ändå är jag övertygad om att den existerar. Böcker visar bilder, TV-program visar pingviner och människor med biologexamen och stora skägg (och Canada-.goose-jackor) berättar ingående om miljön. Därför tror jag på sydpolen. Liknande argument finns inte om en Gud. Ingenstans.

Den nihilistiska livsåskådningen verkar för många trist och grå. Det är för mej ofattbart. Hur kan man inte annat än hisna inför det fantastiska att liv uppstått i denna märkliga enorma existens som är universum? Mitt inne i denna virvlande enormitet har liv uppstått, till slut. Det är alltid troligt att en otrolig förutsägbarhet inträffar inom en tillräckligt lång tidsrymd, men det bästa är att vår hjärna har förmågan att uppleva materiens sönderfall (tid) emot kaos. Det är så pass enormt att tänka sig detta, och att vi bara har detta enda futtiga liv genom vilket vi upplever det, att värdet av livet blir så enormt, så ogripbart heligt. Att genomföra mord eller dödsstraff i denna existens är det värsta brottet mot denna värld. När vi med vår oftast medfödda medkänsla lever oss in i andra människors liv kan vi känna värdet av denna enkla existens och denna enkla utsatthet som när som helst kan utplånas eller drabbas av plågor och lidanden.

För detta behövs ingen religion, ingen gud. Vi behöver inga andra lagar än de vi skapar själva utefter dessa mänskliga förstånd som hyllar vår ensamhet och utsatthet i universum. Vår korta upplevelse av liv på denna, än så länge, grönblåa planet.

Jag rekommenderar Michel Onfrey, en enastående personlighet och ett avancerat intellekt. Han kommer snart ut med en översättning till engelska av sin bok "Om Ateism; en avhandling om det fysiska i metafysiken". Med stort engagemang skriver Onfrey om den tragiskt avstannade upplysning som världen genomgår, och den återkommande religiösa fanatik som totalt blockerar all intellektuell utveckling.

Aggressiv Ödmjukhet

2006-01-22T08:48:00.000-08:00

Jag har full förståelse för sådana som Tom Cruise som stämmer medier som insisterar på att håna honom, oavsett om hans sexuella inriktning är särskilt relevant. Det är själva den elaka inställningen från medier med det tydliga målet att leta efter svagheter hos de kändaste individerna som är så farlig. Redaktörer som ansvarar för aktieägarnas pengar skiter fullständigt i personen de häcklar, så länge folk köper deras publikationer och annonsörer hänger på.

I den mindre sfären, den mer personliga, gäller samma regler, om någon utsätter dej för trakasserier måste du svara med samma styrka men utan att trakassera tillbaka. En klassisk konflikt som visar faran med att luras in i ett evigt meningsutbyte är konflikten mellan exempelvis Evolutionister och förespråkare för Intelligent Design eller mellan historiekännare och förintelseförnekare. Ofta är argument från ID-are eller revisionister så irrationella och känslomässigt färgade att det är svårt att behålla sansen i en sådan diskussion. Att i dessa fall börja diskutera detaljer och enstaka fall är att på ett plan sanktionera detta hänsynslösa tänkande. Ofta möter man argument som; "du förstår bara om du vill förstå", alltså precis det motsatta av deras egen inställning som oftast är en total oförståelse för ett detaljerat orsakssamband.

Även i de små sammangen möter man människor som inte kan sluta sprida sin galla runt sej, av olika orsaker. Att vända andra kinden till är inte ett klokt motvapen. Inte ens den mytiska och högfärdige Jesus använde sig alltid av den metoden. Samtidigt riskerar man att, om man använder sej av sin attackerares paradigm, agera emot sin moraliska övertygelse.

Alltså:
En förespråkare för Intelligent Design vill alltid få dej att börja diskutera de små men uppenbara gap i de kronologiska gapen i benlämningar och fossila representationer för Evolutionen. Allt för att undvika det logiska krumsprång som det är att över huvud taget behöva en Intelligens som igångsätter hela denna process. Ytterligare problem för ID-förepråkare är den "perfekta" design som innebär att den molekylära strukturen på hormoner slutar fungera med en enda liten beståndsdel borttagen. HA! I min mening är detta en dålig design... Återigen, man får inte deltaga i motståndarens paradigm.

Samma sak med revisionister, att bege sig in på den farliga vägen att diskutera huruvida 6 eller fyra miljoner (eller trettio tusen) judar mördades och huruvida de Ungerska Judarna var inblandade i förföljelsen av sina egna eller inte är en farlig diskussion eftersom den förutsätter från början att Hitlers uttryckliga projekt att få bort och utse en specifik folkgrupp från jordens yta är osann. Förintelsen handlar om obeskrivlig mänsklig ondska, framför allt. Inte om siffror, även om de siffror på 6 miljoner mördade under Hitler-massakern är baserade på SS egna siffror. Historiskt kunniga personer känner självfallet till kommunisternas massmord och fortfarande outredda skuld. Det förtar dock inte den obeskrivliga ondskan som varje genocid-akt är, Darfur, Ruanda, Hitler-Tyskland och andra.

Likaledes när en person i ens omgivning beter sig elakt eller aggressivt måste man istället för att anta samma beteende; snabbt påpeka att personen är otrevlig och be att få undslippa sådant för all framtid. Om otrevligheterna fortsätter måste man höja sitt aggressionsförsvar både genom att förklara för hela sin omgivning att man inte står ut med personen (utan att förtala individen) och genom att konstant hålla personen långt borta. Det är fullt acceptabelt att skrika åt en individ "låt mej vara, din idiot". Det enda man inte får göra är att använda samma angreppsparadigm som mobbaren.

Mickel i natten

2006-01-19T16:48:00.000-08:00

Klockan tre på natten, en halvtimme från centrala stan i London, mitt bland husen, börjar en grannhund skälla frenetiskt. Tre korta skall, misstänkt likt en papegoja. Sedan tyst ett par sekunder. Så tre skarpa skall till. Nästan som ett hojtande. Det värsta är den oregelbundna tystnaden- ibland börjar hundskrället skälla nästan direkt och sedan tystnar den flera minuter. Otroligt irriterande. Jag som har föreställning nästa dag. Ljudet i sej är också märkligt, nästan mänskligt. Är det möjligtvis en galen människa som försöker låta som en jycke? Min osäkerhet får mej att spänna öronen inför nästa uppstyckade fanfar. Där! Ja, nä jo kanske..
Nästa ljud får håren att resa sej på nacken. Som om tre äldre damer skubbar fram utmed gatan framför huset och skränar, väsande och om vartannat. Fram å tillbaka nerför gatan. Ljudet är så bisarrt att jag måste se vad som pågår. Jag pressar mej upp ur sängen; Näää redan FEM e hon.. ååhh..

Väl vid fönstret får jag direkt min förklaring. Tre rävar.