En Absolut Moral utanför Människan?
I senaste numret av tidskriften Humanisten talar Torbjörn Tännsjö om att det finns en "moralisk objektiv sanning" som avgör om något är moraliskt rätt eller fel. Det är ett förvånande ytligt resonemang av en annars så intressant och pragmatisk tänkare. Det finns naturligtvis ingen "moralisk objektiv sanning" och det enda man kan hoppas på är att komma överens om ens det.Torbjörn Tännsjö visar på exemplet med en grupp huliganer i New York som bränner upp en levande katt. TT frågar sig vad du tänker när du ser denna katt brinna och varför du tänker detta. TT antar att åskådaren automatiskt förstår att det är "fel" att bränna katten eftersom man ser att katten plågas. TT resonerar vidare att moralen existerar oavsett om handlingen sker eller ej, dvs att människan kan tillgodogöra sig moraliska sanningar oavsett om de bevittnar en moraliskt felaktig handling eller ej.
Jag vill problematisera frågan;
En Huligan utan tidigare erfarenhet av kattbränning börjar bränna en katt. Katten tar eld och börjar skrika, kasta sig runt, fräser och darrar, gör fruktansvärda oljud. Efter ett tag segnar den ned, som en kolbit, ihjälbrunnen. Med erfarenhet av olika inlärda och medfödda egenskaper kan de flesta människor förstå att detta var en fruktansvärt plågsam död för katten. Människan har oftast en medfödd förmåga till empati med andra varelser och kan med sin överlägsna intelligens också simulera känslorna hos andra varelser, genom att tyda deras olika signaler till omvärlden. Katten skrek, fräste, rullade runt, ryckte och hoppade. Alla dessa signaler, utom det att den brann och luktade stekt kött, borde ha förklarat för huliganen att han/hon orsakat katten enorma smärtor. Är man dessutom inte religiös förstår man att katten nu upphört att leva och att detta var enda chansen för katten att uppleva livet. Det är därigenom en enorm handling av Huliganen, att avsluta ett liv på det sättet.
Saknar Huliganen förmågan till medkänsla, vilket psykopater gör, samt skadade individer som uplevt tortyr, krig eller grymma uppväxtförhållanden, kommer enbart de yttre mdelen förklara kattens lidande för Huliganen. Men medkänslan kommer inte försöka återskapa kattens känslor inom Huliganens sinne. Äger man däremot medkänsla skapar detta en fruktansvärd upplevelse även för Huliganen, som djupt ångrar sin handling och får plågorna lagrade inom sig, kanske i Amygdala eller liknande områden som bearbetar och lagrar de autonoma kroppsreaktionerna för framtiden.
Medkänslan är en viktig funktion för människan och är en av de största mänskliga förmågor vi har. Den inspirerar oss till samhällsbygge och konstnärliga handlingar. Det är vad vi kan kalla för "godhet". Ju intelligentare man hanterar sin medkänsla, desto godare är man, skulle man kanske kunna säga, beroende på hur intelligent bedömaren är.
Men medkänslan är beroende av yttre intryck.
Om katten hade fortsatt att ligga och surra och slicka sina tassar förnöjt medan den brann hade sinnesintrycken inte skapat lika stor ångest hos en människa med stark förmåga till medkänsla.
posted by Nikola @ 1:28 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home