snackekvart med Nikola Matisic

Engelsmännens Isolationistiska Opraktiskhet

Det är inte bara tunnelbanan i London som får mej att tvivla på mänsklighetens berättigande. Visst, tunnelbanesystemet är förvisso ett av alla dessa vackra helveten på jordklotet med sina underdimensionerade råttunnlar alla dessa miljoner människor dagligen måste kravla fram genom, och visst där finns inget syre, men överfyllt av mikroskopiskt lungförödande metallflis från bromsar och räls och alla kalkade väggar skapar en akustisk mardröm där allting skriker och slamrar långt över alla kända tröskelvärden. En konversation sker medelst gallskrik. Förvisso känner inte heller många passagerare till vett och etikett utan pressar sig terminatoraktigt in i sardinvagnarna med hänsynslösa armar innan de utviljande passagerarna ens börjat klämma sig ur brottargreppet ut under avspärrande svettiga armhålor och håriga turistbukar. Men det är inte detta england jag vill påpeka utan det är följande;

Vattensystemen.
Det finns inga vattentorn utan alla hus har varsin liten dunk uppe i taknocken. Effekten är samma som om min roommate (ännu en påverin i mitt svenska vokabulär) spottade i duschröret.

I köket finns bara varmvatten i en minut, sedan blir det enbart kallt. Man skall tydligen hälla varmvatten i en dunk och sedan lägga disken däruti. Sedan skall man avskölja disken med kallt vatten.

Fortfarande finns åtskilliga platser, däribland alla handfat på Gordon Ramseys fabulösa husmanskost-restaurang Claridges, med en kran för kallt och en för varmt.(???)

Duschmunstyckena på alla duschar i hela operahuset är fasta, går ej att röra och sitter så tätt intill väggen att man måste kravla utmed väggen för att uppnå en kroppsrenande effekt. Problemet med det är att reglage-spaken för vattentemperaturen enkelt ställs om om man ens nuddar den. Förvisso finns åtskilliga balettdansörer och andra kontortionister i huset men jag tror inte det var tanken. När jag funderar lite till slår det mej att det nog inte fanns någon tanke. Det är det makabra; duschar och deras system har tillverkats och monterats helt utan minsta eftertanke! Det är bisarrt, det är upprörande.

Alla känner ju till de skandalöst illa byggda husen i england. Vi svenskar skrattar åt att vattenledningarna sitter utanpå husen. Till och med jag skrattade tills jag var tvungen att bo i ett sådant hus. Orsaken till vattenrörens placering är att man kommer åt dem bättre när de springer läck!! Ha ha, nä allvarligt talat, jag misstänker att det är för att vattenledningarna placerats där i efterhand. Husen är gamla i england. Mycket gamla. De saknar isolering och värmesystem. Allting sker isolerat och olika beroende på hur varje hus beslutat om sin lösning. På vintern är standarden så att man bara värmer husen då de inneboende är vakna. Temperaturen sänks på natten då man bör sova och höjs under den korta period man skall äta frukost. Allt enligt en elektronisk tidspassare. Det finns naturligtvis ingen luftreglerare i dessa hus utan man får öppna ett fönster.

En annan upprörande detalj är alla dessa olika kontakter och sladdar och knäppa standarder. Det finns flera olika kontakter i väggarna, jag har två, en för alla apparater och en för lampor. Varför? Ingen aning. Dom är helt olika varandra, totalt inkompatibla. Jag har en telefonoperatör och en annan som står för mitt bredband. Dom var tvungna att borra ett nytt hål i väggen ut på gatan och häfta fast en svart sladd utanpå muren för att installera bredbandet. Det fanns inget annat sätt. Vill jag byta bredbandsleverantör kommer dom hit och sätter i en ny kabel från gatan uppför muren genom väggen och in i rummet. Till slut har murgrönan inget val längre utan måste lära sig hantera svarta kablar.

I köken saknas totalt en standard. Ofta i engelska kök måste man stänga köksdörren för att komma åt soptunnan under vasken eller stänga diskmaskinen för att komma åt besticken eller andra tetrisliknande manövrar. Det är så dumt och opraktiskt att man ibland måste stanna till för att det svartnar för ögonen.

När man handlar på de stora mataffärerna finns det efter kassan på rullbandet bara en enda insamlingsplats för de varor man fått laserskannade. Därför måste alla kunder som väntar att betala också stå och se på när man packar sina varor. Det existerar ingen avskiljare så att flera kan packa samtidigt. Gör Sainsburys inga studieresor?

Egentligen tror jag att det är dåligt för mej att skriva om detta, det är nog rent av skadligt. Kanske drivs jag snarare in i strukturvansinne än att exorcera dessa användargränssnittliga demoner genom att dokumentera min irritation. Vi får se, vi använder mig som "Gris från Guinea".

Kontentan av allt detta är typiskt för England som helhet. Det finns inga enhetliga system, inget koordinationstänkande, ingen tilltro till enkelheten i förstudier. Därför har vi i London heller inga lättförståeliga gatlinjer utan bara en massa konstiga Cul-de-sac och därför villar man bort sej så lätt.

Det är läskigt med system där den lilla enkla människan helt försvinner i Kafkas beskrivna sociala maskiner. Samtidigt är det just så i mötet mellan maskin och människa där den största mänskligheten krävs av konstruktörer och hantverkare. Det är mänsklighet som driver de främsta stadsplanerare och ingenjörer. Inte kärleken till system i sig.

posted by Nikola @ 1:08 PM