TV-psykosen
Missförstå mej inte, jag fullkomligen älskar fantastiska TV-serier, tecknade filmer av hög klass, skandalöst kitschiga amerikanska hjältehistorier och svenska dystra dokumentärer med ensamma gamla farbröder på landet som dricker kaffe fem på morgonen till tickandet av en gammal klocka. Jag sitter och ropar högt åt nyheterna och garvar ihjäl mej åt Ulveson & Herngren eller "the Office".
Det spelar ingen roll. En av de mest intensiva perioderna i mitt liv var ändå de två veckor i min barndom då SVT var de enda kanalerna som fanns och dom strejkade. Det var en sommar. Plötsligt upplevde jag saker mer intensivt och tiden gick långsammare. Jag var inte längre så blasé vad gällde vardagliga ting. Jag vill påstå att media i form av dagstidningar, kvällstidningar, månadstidningar och TV gör oss riktigt avtrubbade. Samtidigt som vi vet så mycket mer om allt förpassas vardagsupplevelserna till en rubrik eller en notis, sådana vi sett förut och plikttroget upprörs över, men i bakhuvudet vet vi att vi inte kan uppröra oss för mycket. Det kommer igen imorgon eller nästa vecka. Och det har hänt förut.
Varför ska vi ha
fler TV-kanaler i Sverige? Varför ska vi sponsra
digitalTV när det inte finns något som helst behov av flera TV-kanaler. Dom vi redan har är hemska. SVT är förvisso världens bästa TV-kanal men det är ändå knark, mycket av vad som visas. Det hela är fullkomligt idiotiskt. Fler kanaler för att hålla arbetslösa, sjukskrivna och invandrare sysselsatta med något? Knappast. Dom har ju ingen reklampotential. Dom blir snarare ännu argare över sin utsatthet och sin uppenbara onödighet. Alla veckotidningar och gratisblaskor? Finns det ingen bra taktik mot överkonsumering av medier? Herregud, här sitter jag och raljerar över medier samtidigt som jag själv är en del av det. Ja, är det inte just det som är det värsta? Vi människor kan inte låta bli att engagera oss i saker som skrivs och visas. Det är mänskligt. Men det är också mänskligt att bli bedövad av allt överflöd. Jag vill inte bli bedövad. Men jag kan inte sluta kolla/läsa/skriva.
Det Fria Valet?
P3 sände nyligen program om människans medvetna eller inte medvetna val, om det nyckfulla och ogenomtänkta i det mesta i livet. Det stärkte min redan fasta övertygelse om att vi inte vet varför vi gör de flesta val i livet och att dessa val sker godtyckligt och baserade mest på
kroppens reaktioner till sin omgivning än eftertänksamhet baserade på tankar ur intet. Detta gäller både små enkla personliga val som stora världsomspännande politiska och militära aktioner. Finns verkligen något "
fritt val"?.
Vietnamkriget startade enligt Macnamaras egna uppgifter i "Fog Of War" pga ett missförstånd.
Samma regler styr naturligtvis världsekonomin och det dagliga personliga livet för alla människor. Vi vet helt enkelt ofta inte varför vi gör något förrän det redan är gjort. Nobelpristagare i Ekonomi kan bara drömma om att förutsäga framtiden genom sina matematiska princpier och Aasimovs lära om förutsägbarhet genom "
Psykohistoria" är än så länge
bara en dröm.
Poängen är att många människor lever sina liv i ett försök att helt undvika problematiska val. Människan undviker helst att välja då ett val ofta är fyllt av ambivalens och problematik. Tänk om vi väljer bort den bättre möjligheten fast den ser sämre ut just vid val-tillfället?
Vi glömmer eller förstår inte att det viktigaste är att just försöka göra riktiga val i livet, att visa oss själva att vi faktiskt kan ta konsekvenserna av vårt eget handlande och styra livets utveckling. Ofta är valen svårtydda, efterföljderna oförutsägbara eller problematiska. Men är det inte värre att undvika att göra val? Att bara låta saker ske? Att låta tiden gå trots att man känner redan efter två sekunder vad man egentligen vill göra?
Och när man i de flesta fall saknar fritt val, är det inte själva upplevelsen av livet som är poängen, oavsett om alla val redan är
förutbestämda?
Den Oförnuftiga Utbildningen
Det har existerat ett ideologiskt vakuum de senaste decennierna inom Svenskt utbildningsväsen, där en valhänt liberalism utan egentlig eftertanke låtit alla moraliska grundparametrar glida undan och istället tillåtit ett "laissez-faire" åt vissa typer av utbildningsinstitutioner som egentligen är djupt odemokratiska.
Att tillåta
religiös indoktrinering i form av Kristendom
eller Islam eller liknande former av religiöst tänkande under ett barns liv är rent paradigmmässigt detsamma som att tillåta "Kommunistskolor" eller "Anarkistskolor". Att utbilda små barn att tro på Jesu Uppståndelse är som att få barn att tro på Tomten, men utan att avslöja sanningen någonsin därefter. Sanningen, vilken är att det faktiskt saknas minsta bevis, tecken eller resonemang kring de religiösa ideologierna. Sanningen också att religiösa rörelser genom historien skapat enormt destruktiva konflikter mellan människor. Religion är per definition inte god, däremot är den irrationell.
Det farligaste, som också korrekt påpekats i många Humanistiska tidsskrifter,
debattartiklar och nu senast av
Mette Fjelkner, är den värderelativism som under falska förespeglingar likställer vitt skilda synsätt.
Det går aldrig att jämföra Evolutionsläran med Skapelseberättelsen. Det är närmast sorgligt, men mänskligt, att en domstol i USA varit tvungen att förklara detta. Skall man tro på Skapelseberättelsen som fakta måste man förneka all vetenskaplig kommunikation per definition. Evolutionsläran är en form av medmänsklig kommunikation om logiskt tänkande, inhämtade upptäckter och ett rationell katalogiserande av vår empiriskt uppfattade tillvaro.
En religionsutbildning som tvingar (för det är ju effekten av att gå på en religiöst ledd skola) barn att acceptera religionen som högre än vetenskapen (dvs den mellanmänskliga kommunikationen som bygger på att undersöka verkligheten - tillsammans) skapar en mer uppdelad värld.
Politiskt Korrekt Feminismutmattning
Det är fascinerande att bevittna modevågor av olika slag i medier, i synnerhet de medier som smaklöst och vulgo-öppet stoltserar med reklamförsäljning som sin enda egentliga affärssidé. Jag syftar på Expressen, TV3 å 4 samt veckotidningarna och liknande medier. Det finns tidningar som går motsatt väg och jag vill påstå att även om jag kan skaka sorgset på huvudet åt den märkliga eller dåliga åsikten, måste jag respektera ambitionen.
Karin Eder-Ekman påtalar en del, en mycket tydlig och skändlig sådan av vår kära medias kretslopp. Det sunkiga är att det framgår så tydligt att de stackars skribenterna hungrar efter allt som de svagaste popstjärnedrömmare gör. Att vara allt det som publiken vill att man är. Den bästa av försäljare, den yttersta av spåkvinnor.
Personligen anser jag att feminism inte kan vara någon ideologi utan bara är en påminnelse om att människor vänjer sig vid förtryck för att överleva, och att man konstant måste påminna sig om sakernas verkliga tillstånd. Bara för att man inte aktivt förtrycker kvinnor betyder det inte att man är fri från skuld. Det tysta tillåtandet är vägen till många katastrofer.
Världens Bästa Film
Det skrivs mycket om Casablanca i dagarna.
Själv vill jag framhärda med min egen favorit, långt överträffande filmen med min stilikon
Bogart och den strålande
Bergman.
"
Les Enfants du Paradis";
Filmen talar om en värld som är påverkad av sina omständigheter under filmandet, den talar också om en värld av uttryck som långt överskrider filmparadigmets fysiska gränser. Som åskådare bevittnar man en så rik och skiftande dimension att man tydlig ser den spilla över och påverka en själv. Jag påverkas av den fortfarande.
Otto Sjöberg och Expressens Hagamannen
Otto Sjöberg beklagar sig i DN över att pappersslöseriet kallat Expressen som han organiserar får mer uppmärksamhet för sin moraliskt felaktiga publicering av den misstänkte Hagamannens identitet än den misstänkte Hagamannen själv.
Jag vill bara påpeka; Otto, det största
moraliska felet är att över huvud taget söka ett sådant jobb som du innehar. Expressen är ingen etiskt baserad nyhetsförmedlare utan en amoralisk reklamförmedlare. Det finns ingen annan acceptabel definition. Ditt arbete innebär att sakna medkänsla, välvilja och takt.
Oroväckande ytlighet hos Lena Hallengren
En annan intressant artikel i Humanisten nr 1 - 2006 behandlar regeringens attityd till trossamfund och ideologiska föreningar.
I en kort intervju med Humanisternas ordförande Christer Sturmark uppvisar Lena Hallengren en total vilsenhet inför begrepp som religiositet, ideologi, trossamfund och filosofi.
Ett typiskt exempel är frågan om vilka trossamfund som har rätt till statligt stöd. Christer Sturmark påtalar det märkliga i att enbart samfund som av regeringen anses vara religiösa får statligt stöd. Ickereligiösa får det inte. Lena Hallengren har en cut/paste förmåga att uttala sig i mall-språk: "Samhället ser en nytta med det arbete trossamfunden bedriver, i form av gudstjänst, själavård och omsorg" Den meningen återkommer ett flertal gånger (7-8 ggr) i svagt modifierad form under intervjun.
En intressant detalj är att Buddisternas förbund upprätthåller stöd i egenskapen av religion, trots att Buddismen snarare är en livsfilosofi; Dom tror inte på någon gud och utför inga gudstjänster. Däremot har Buddismen en mycket rationell och logisk tankelära som faktiskt på många sätt påminner om västerlandets upplysningsideal i sin förlängning.
Lena Hallengren vill inte höra på sådana funderingar och kontrar med att Buddismen visst är en religion även om den inte är som våran Lutheranska religion.
Christer Sturmark försöker få ett mer tydligt svar på regeringens grundtanke i frågan och påpekar att en Socialdemokrat på partikongress 2005 försökte få Religiösa och ickereligiösa livsåskådningar likställda. Det avslogs med motiveringen: "Sekulära livssynsorganisationer tar avstånd från trossamfundens grund. Därför kan ekonomiskt stöd eller juridiska rättigheter till sekulära livssynsorganisationer aldrig jämställas med stöden till trossamfunden." Alltså måste det vara så att kravet på att få stöd är att man tror på övernaturliga väsen.
Lena Hallengren upprepar som svar sitt mantra om vikten av själavård, omsorg och samhällsnytta. Och avslutar med att Buddisterna självklart ska få stöd eftersom det är en av de stora världsreligionerna (!!!).
Är det inte märkligt att vi i en sekulär stat som Sverige har politiska ledare som över huvud taget inte har någon förståelse eller insikt i en komplett ateistisk livsåskådning? Som faktiskt Buddismen är. Lena Hallengren visar varken intresse eller förmåga att sätta sig in i frågan och lämnar dörren vidöppen för Tomtereligioner och Frikyrkliga Krigshetsare i värsta fall. Faktum är attLena Hallgren tycker att "det finns skitroliga trossamfund som tror på tomtar, till exempel...". Jag skulle inte vilja ha Lena Hallngren i regeringen om vi fick en Jerry Falwell i Sverige.
En Absolut Moral utanför Människan?
I senaste numret av tidskriften Humanisten talar Torbjörn Tännsjö om att det finns en "moralisk objektiv sanning" som avgör om något är moraliskt rätt eller fel. Det är ett förvånande ytligt resonemang av en annars så intressant och pragmatisk tänkare. Det finns naturligtvis ingen "moralisk objektiv sanning" och det enda man kan hoppas på är att komma överens om ens det.
Torbjörn Tännsjö visar på exemplet med en grupp huliganer i New York som bränner upp en levande katt. TT frågar sig vad du tänker när du ser denna katt brinna och varför du tänker detta. TT antar att åskådaren automatiskt förstår att det är "fel" att bränna katten eftersom man ser att katten plågas. TT resonerar vidare att moralen existerar oavsett om handlingen sker eller ej, dvs att människan kan tillgodogöra sig moraliska sanningar oavsett om de bevittnar en moraliskt felaktig handling eller ej.
Jag vill problematisera frågan;
En Huligan utan tidigare erfarenhet av kattbränning börjar bränna en katt. Katten tar eld och börjar skrika, kasta sig runt, fräser och darrar, gör fruktansvärda oljud. Efter ett tag segnar den ned, som en kolbit, ihjälbrunnen. Med erfarenhet av olika inlärda och medfödda egenskaper kan de flesta människor förstå att detta var en fruktansvärt plågsam död för katten. Människan har oftast en medfödd förmåga till empati med andra varelser och kan med sin överlägsna intelligens också simulera känslorna hos andra varelser, genom att tyda deras olika signaler till omvärlden. Katten skrek, fräste, rullade runt, ryckte och hoppade. Alla dessa signaler, utom det att den brann och luktade stekt kött, borde ha förklarat för huliganen att han/hon orsakat katten enorma smärtor. Är man dessutom inte religiös förstår man att katten nu upphört att leva och att detta var enda chansen för katten att uppleva livet. Det är därigenom en enorm handling av Huliganen, att avsluta ett liv på det sättet.
Saknar Huliganen förmågan till medkänsla, vilket psykopater gör, samt skadade individer som uplevt tortyr, krig eller grymma uppväxtförhållanden, kommer enbart de yttre mdelen förklara kattens lidande för Huliganen. Men medkänslan kommer inte försöka återskapa kattens känslor inom Huliganens sinne. Äger man däremot medkänsla skapar detta en fruktansvärd upplevelse även för Huliganen, som djupt ångrar sin handling och får plågorna lagrade inom sig, kanske i Amygdala eller liknande områden som bearbetar och lagrar de autonoma kroppsreaktionerna för framtiden.
Medkänslan är en viktig funktion för människan och är en av de största mänskliga förmågor vi har. Den inspirerar oss till samhällsbygge och konstnärliga handlingar. Det är vad vi kan kalla för "godhet". Ju intelligentare man hanterar sin medkänsla, desto godare är man, skulle man kanske kunna säga, beroende på hur intelligent bedömaren är.
Men medkänslan är beroende av yttre intryck.
Om katten hade fortsatt att ligga och surra och slicka sina tassar förnöjt medan den brann hade sinnesintrycken inte skapat lika stor ångest hos en människa med stark förmåga till medkänsla.
